Vad gör man om människor inte samarbetar med varandra

av Ted Rau, källa: https://www.sociocracyforall.org/what-if-people-dont-cooperate-with-others-a-systemic-view-of-meetings/

Översättning av deltagare på kursen sociokratisk självorganisering på Holma folkhögskola

En systemisk syn på möten

Introduktion: Vad gör man om människor inte samarbetar med varandra?

Åh, vad jag önskar att sociokrati vore en magisk lösning på alla problem som kan finnas i en organisation! Tyvärr tror jag inte att det finns någon sådan lösning. Tiden för de enkla svaren har passerat. Betyder det att det inte finns något man kan göra om människor inte samarbetar med varandra? Nej, det finns massor som vi kan göra! Men lösningarna är inte så enkla att de passar alla. I den här artikeln tittar vi på hur man kan ha en systemisk syn på möten (som är ett av de styrverktyg och styrmetoder som vi använder mest i sociokrati). Först kommer vi att zooma in, sedan zooma ut och till slut prata om konkreta saker man kan göra för att bygga tillit och samarbete.

Att zooma in: att förlita sig på samarbete med andra

Vi ska använda ett konkret och typiskt exempel som utgångspunkt. Vid beslutsfattande genom samtycke kan en kretsmedlem invända mot ett förslag. I så fall måste kretsen omarbeta förslaget tills alla samtycker. Trots att det finns tydliga regler om vad en invändning innebär, bygger systemet i slutändan på samarbete. Alla i kretsen kommer tillsammans att besluta hur de ska utvärdera farhågan och sedan tillsammans hitta en lösning. Enligt min erfarenhet fungerar detta utmärkt i nästan alla fall. Men när folk får höra talas om det är deras första reaktion ibland: ”Ja, men tänk om en kretsmedlem inte samarbetar med de andra?” Hur ser en organisation – eller ett samhälle – ut utan samarbete?

Alla våra system bygger på samarbete. Våra valutor är till exempel bara en gemensam överenskommelse. Det är rättssystemet också. Vår kultur är inte given, vi skapar den. Vårt språk och vår kommunikation bygger på samarbete. Om jag väljer att kalla alla saker på ett annat sätt kommer du att sluta förstå och prata med mig. Vårt trafiksystem fungerar för att människor i första hand samarbetar med varandra. Det finns inget annat sätt att samexistera utan att i någon mån samarbeta. Så vad händer om en person vägrar att samtycka? Allt skulle sakta ner, bli väldigt omständligt. Folk skulle bli frustrerade. Till slut skulle kanske personen sparkas ut ur kretsen eller organisationen, eller så går organisationen i graven. Allt det stämmer men är absolut inte det enda sättet att agera på. För att förstå vilken makt och inflytande vi har i det här ämnet måste vi zooma ut och titta på helheten.

Att zooma ut: varför skulle någon invända?

Vilka faktorer påverkar situationen när en person säger ”Jag invänder”? Innan jag börjar vill jag dock säga att listan nedan naturligtvis kommer att vara ofullständig. Det är bara mina ord och tankar, ett försök att reducera en oerhört komplex värld till några få punkter. Säkert finns det mer. När vi kokar ner saker tillräckligt för att beskriva dem, minskar vi fullständigheten i dem. Men låt oss titta på listan.

Vad pågår just nu?

Hur mår deltagarna i mötet just nu? Vilka var de tidigare punkterna på dagordningen? Är personerna redan ansträngda, trötta, frustrerade? Eller är de optimistiska, engagerade och aktiverade?
Hur bra mår kretsmedlemmarna generellt? Har de det bra fysiskt, känslomässigt, finansiellt, socialt, ekonomiskt? Till exempel, hur bra har alla sovit? Mår deras familjemedlemmar bra?
Vad är stämningen på mötet? Finns det tidspress? Händer detta i början av ett möte med gott om tid eller tävlar vi mot klockan?

Kretsen

Hur väl har kretsen arbetat tillsammans tidigare? Hur väl känner deltagarna varandra? Hur ofta delar de med sig av sårbarhet? Är de vana vid att samarbeta med andra i detta sammanhang?
Finns det respekt och en gemensam verklighet i kretsen – förstår de vad andra pratar om eller känner de sig frånkopplade? Hur har misstag hanterats tidigare och hur firas framgångar?
Hur homogen är kretsen när det gäller ideologi, ålder eller erfarenhet?

Förslaget

Hur skrevs förslaget? Var det till exempel en person som lämnade in det och som skrev det ensam ”i hemlighet” eller skrevs det i samarbete med alla närvarande?
Har invändaren hört om förslaget eller var det första gången de hörde talas om det? Hur länge har förslaget bearbetats?
Hur viktigt och brådskande är detta förslag?
Hur väl förstår alla förslaget och det aktuella ämnet? Har folk mycket expertis i ämnet eller är de ute på djupt vatten?

Den som invänder

Har personen tidigare varit väl lyssnad till i denna krets? Har den som invänder skäl att tro att de andra kretsmedlemmarna inte skulle ta hans eller hennes behov på allvar?
Känner invändaren sig avskräckt av förslagets effekter? Hur mycket skulle han eller hon påverkas?
Fokuserar personen på sina rädslor eller på sin förmåga att agera?
Hur ny/gammal/erfaren är personen i kretsen och organisationen?

De sociala aspekterna

Vilken typ av social struktur har kretsen? Är till exempel organisationens grundare en av de involverade personerna? Eller är några av de involverade personerna älskare/ex/barn till en inflytelserik person i organisationen?
Hur omtyckta och nära kopplade är undergrupperna i hela gruppen?

Processer och struktur

Hur ansvarstagande har kretsen varit (har den till exempel följt upp de frågor den beslutat skulle följas upp)? Detta visar om det går att lita på att kretsen utför det den åtar sig. Har kretsmedlemmarna kunnat tala fritt och blivit hörda och har det funnits utrymme för det (t.ex. i regelbundna mötesutvärderingar)?
Är denna krets överbelastad med svåra beslut? Hur mycket stöd har den från sin moderkrets och sina dotterkretsar? Hur väl fungerar rapporteringen mellan kretsarna? Allt detta skulle påverka arbetsbördan i sin helhet och stödsystemet i kretsen.
Finns det en tydlig mötesstruktur vid alla möten? Är mötesstrukturen pålitlig? Är processen tillräckligt tydlig, så att personerna vet att de kommer att bli hörda?
Finns det tydlighet i mål, ansvarsområden och roller? (Brist på tydlighet nöter på kretsarna och gör det svårt att fatta beslut!) Vet personerna hur de ska skapa tydlighet?
Var det tydligt vad det innebär att göra invändningar? Är det tydligt hur man får tillgång till ett stödsystem på ett annat sätt?
Finns det en krets för konfliktlösning som man kan vända sig till (om den finns på plats så är det mindre troligt att människor blir ”svåra” att höras).
Hur mycket pratar var och en under mötet och under tidigare möten?

Utbildning

Har facilitatorn och kretsen visat sig vara skickliga och tydliga i sin facilitering? Hur slappa eller rigida har de varit? Hur transparenta har de varit i sina beslut?
Har alla – men i synnerhet facilitatorn – tillräckliga färdigheter för att hantera invändningar på ett välordnat sätt? Vet folk vad de ska göra med en invändning?
Hur väl har utbildning och introduktion för nya medlemmar genomförts? Vet alla hur processen ska gå till eller bara facilitatorn?

Sammanhanget

Vad är kretsens sammanhang? Till exempel, hur ser den generella ekonomiska situationen ut i organisationen. Arbetar personerna ideellt, får de betalt, är de underbetalda eller finns det en stor skillnad på om/hur bra betalda de är?
Finns det stora skillnader när det gäller klass och etnicitet? Hur ser dynamiken ut mellan människor från olika klassbakgrunder? Hur många icke-vita personer eller personer från en minoritet finns i organisationen eller kretsen?
Vilka åldersskillnader finns och vad betyder åldersskillnad i den aktuella kulturen? (Till exempel i vissa kulturer får man inte ifrågasätta en äldre person, eftersom de äldre förtjänar obetingad respekt, vilket gör det svårare att invända mot den personens förslag).
Hur ser könsdynamiken ut i kretsen? Hur många kvinnor finns det? (Att vara i minoritet gör skillnad!) Hur stämmer denna överens med maktdynamiken?
Vad har den som invänder för erfarenhet av grupper? Har de blivit väl hörda? Har de upplevt trauma? Detta kan vara personligt eller mer omfattande.
Vilka trossystem och kulturella sammanhang finns i kretsen? Till exempel, extremt konsensusbaserade kulturer kan göra det svårt att invända över huvud taget och kan fördröja invändningar tills läget är akut. Det är stora skor att fylla!

Låt oss dock vara ärliga. Huruvida vi invänder mot ett förslag eller inte är inte ett kristallklart beslut. Det är inte 100 % rationellt och förutsägbart. Folk som tror det ignorerar sannolikt många faktorer som onekligen påverkar våra beteenden och beslut.

Vad detta innebär för samarbete med andra

Med en systemisk syn på möten rör sig frågans tyngdpunkt bort från ”Vad kan vi göra om någon invänder?” eller ”Vad gör vi om någon inte samarbetar med andra”? Frågan handlar snarare om hur man bygger upp och vårdar ett ekosystem där deltagarna ges möjlighet att organisera sig själva. Där de vet att de blir hörda, de vet hur de ska lösa invändningar på ett rättvist sätt när de uppstår och känner varandra väl, de ger feedback, är ärliga, transparenta, proaktiva, ansvarstagande, osv. Naturligtvis uppstår dock aldrig fullkomligt ideala förhållanden.

Så det handlar inte om hur man skapar det perfekta ekosystemet. Det handlar om hur man kan skjuta en aspekt av ekosystemet en bit framåt i en mer önskvärd riktning. Välja att vara proaktiv eller slapp, välja att lyssna eller hetsa. Säga vad vi tycker under eget ansvar eller vädra vår ilska utan eftertanke. Varje ögonblick bidrar till kulturen. På det viset är sociokrati inte en enda sak. Den är en samling av verktyg och metoder. Man behöver inte göra allt enligt regelboken 100 % av tiden. Det är inte en fråga om att använda verktygen eller att misslyckas. Man kan ha ett bra möte även om något inte fungerar. Kanske kan ni till och med ha ett bra möte trots att tio saker blir fel. Finns det någon brytpunkt? Hur mycket kommer nålen att röra sig mot ”brist på tillit” om ni fortsätter på det här sättet? Hur mycket kan ni flytta nålen mot större tillit och samarbete?

Konkreta saker du kan göra för att bygga tillit och samarbete

I den här styrningsmetoden är det tillit som är vår gemensamma valuta. Informationsflöde, delad makt, transparens, eget ansvar – allt detta räknas ihop. Som om vi lägger något i en imaginär ”hink för bra styrning” som bör vara någorlunda full för det mesta. Det ni kan göra för att förbättra er är att bli lite bättre på en av aspekterna i listan ovan. Var uppmärksamma i nuet, lär känna varandra och hitta lösningar tillsammans så ofta som möjligt. Lär er att bättre facilitera möten, se till att alla har fått tillräckligt med utbildning, belys maktdynamik och förtryck, förbättra er kommunikation. Alla dessa åtgärder kommer att löna sig. Lite i taget men efter hand är mer och mer åtgärdat. Till exempel, att lära sig ytterligare ett knep för att hantera invändningar förändrar inte världen. Det skapar inte tillit hos alla omedelbart. Inte heller vänder det upp och ner på allt. Men det förflyttar ekosystemet en liten bit framåt mot ett mer resursstarkt system.

Utbildning i sociokrati är en essentiell komponent, men det är bara en del av ett större ekosystem: utbildning mot förtryck, healing, kommunikation, personlig utveckling – allt detta gör det mer osannolikt att det kommer finnas tillfällen då någon ”inte samarbetar med andra.”